Britta

 

I Maj 2011 rullade transporten med Britta in på gården,

 

Britta var ett mycket litet C-ponny sto, fux med bred bläs, söt som en karamel - väldigt lik en B-ponny.

 

Hon var otroligt snäll, känslig för hjälperna, alltid positiv, pigg och glad men hon hade sina sidor, man kunde tex. inte binda upp henne i gången för då kastade hon sig, men det var aldrig något problem utan man kunde lät parkera henne i stallgången och gå och hämta sadeln osv och hon rörde inte en fena. Ett tag kunde jag inte rida ut, varken med sällskap eller själv utan att hon reste sig, vände om och sprang hem eller backade ner i diken "Det gick jätte bra idag, hon reste sig bara 3 gånger" lät det till en början.

 

Sto som hon var fick hon ju för sig lite saker då och då, men vilken häst gör INTE det? När man väl hade lärt känna henne var hon väldigt snäll, personlig och speciell, älskade lilla ponny plutt!

 

Här har vi henne - Britta. Andra dagen hemma på Rydbo.

 

När hon kom var hon väldigt oriden. Hon gick och slog med huvudet hela tiden och när man väl fick henne lugn med huvet gick hon bakom hand. I hoppningen ville hon hela tiden krypa inpå hindrerna och tog inga egna insiativ, om hon kom lite stort stannade hon hälldre än att hoppa av - trots att hindrerna inte var högra än 85.

 

Ju länge jag hade henne desto bätte blev hon och under sommaren började vi så smått tävla, lite lok. LD, LC och LB. Det gick bra, desto mer vi tävlade desto mer började vi satsa och var man nolla var det inte ofta man inte fick en placering. Hon var väldigt lik en B-ponny i sättet och om man ville kunde man vända runt hinderstöde för OM hon var kvick i benen?

 

Första placeringen blev en vinst i reg. LC, om jag var glad? Jag var sist ut, planen var att rida en fin runda men jag kom till omhoppning, tog en oplanerad sväng och gasade på lite på sista linjen. Imål med noll fel, jag var nöjd,  hade absolut inte räknat med placering bara kul att testa lixom ;) Och blå gult blev det :)

 

 

Till hösten började vi rida ihop oss allt mer, vi tränade på, hon började gå i nästan helt korekt form och slutade skaka på huvudet, uterritterna var inga som helst problem och allt gick väldigt bra!

 

 

Ju längre tiden gick desto längre och tyngre blev jag, våran tid led mot sitt slut.

Sista tävlingen var på Heby Ryttarförening Christmas Show. Fast att det skulle bli våran sista visste vi inte då.

 

Började med en katastrof runda i reg.LB, blev utesluten på 5 hindret tror jag bestämmt. Var i valet och kvalet mellan att hoppa LAn som var en acumulator, träffade galma ryttaren till Britta där och fick lite tips av henne så bestämmde oss för att hoppa. Framhoppningen gick bra, gick in på banan, trångt ridhus och vad jag då tycket  SKYHÖGA hinder. Hoppade 1, yes vi klarade det, 2, kom mot 3:an en GIGANTISK oxer som hon stannade på i LB, tryckte på henne och hon tvekade inte 1 sek. Ungefär där slutar jag minnas xD fortsatte iallafall banan och kom i mål med noll fel! Jag grät när jag kom ut från banan och alla trodde att det hade gått åt helvette, haha :P

Har en liten filmsnutt från den LAn och snabbt gick det ska jag tala om för er ;)

 

Vi avlsutade vi tävlings "karriär" med flaggan i topp iallafall!

 

Britta min älskling, det var alltid roligt att sätta sig på din rygg, att sköta dig i stallet. Tack för en rolig och lärorik tid, tack för alla minnen du har gett mig, tack gumman! Jag saknar dig...

 

 

Mitt lilla lurvtroll, jag älskar dig tjejen!

 

 

 

 

En av de första dagarna som jag hade Findus, min långhåriga lilla älsklings björn.

 

 

 

 

Efter att jag blev för stor på Britta tog Isabelle Franzetti över henne och det har gått så bra för dem! Senast idag vann de båda klasserna! De har vunnit med över 5 SEKUNDER och blivit placerade. Det är verkligen super kul att det går så bra för dem och jag tror verkligen att de kommer ha skit kul tillsammans.

 

Britta är ju så storgalopperad och eftersom hon är så liten och kvick i fötterna kan man ju vända där de andra mycket större C-ponnyerna inte kommer igenom så sålänge man är felfri kan man nästan alltid räkna med placering. Jag hoppade felfrit tom. LA så hon kan, med sina 133 cm :)

 

Åh, det är så roligt att det går bra för dem. Hoppas att jag träffar henne på någon tävling här framöver då jag verkligen saknar henne, hon var så himla frän och en riktig personlighet. Nej ursh, nu börjar jag nästan grina xD Fina fina ponny. Saknar tiden med dig hjärtat.